Uppdämningsdammar anläggs för att fylla två funktioner: att begränsa översvämningar och att rena vattnet från föroreningar. Uppdämnings- och fördröjningsdammar anläggs ofta i områden med omfattande bebyggelse och icke-porösa ytor. Byggnader, vägar, parkeringsplatser, uppfarter m.m. är alla ogenomträngliga ytor, det vill säga material som vattnet inte kan tränga ner i när det regnar. Eftersom regnet inte kan tränga igenom dessa ytor har det inget annat val än att rinna av till områden med lägre höjd. Därför gäller att ju fler byggnader och ju mer beläggning det finns i ett visst område, desto större är risken för översvämningar eftersom regnet inte kan tränga ner i marken.

I dessa områden anläggs uppsamlings- och fördröjningsdammar som fungerar som både tillfälliga och permanenta avrinningsbassänger. Regnvattnet från de vattentäta ytorna rinner direkt eller via dagvattenledningar till uppsamlings- och fördröjningsdammarna. Dammarna är konstruerade för att hantera ett snabbt vatteninflöde och långsamt släppa ut vattnet till en annan damm, vattendrag, våtmark eller långsamt tillbaka ner i marken. Oavsett vilket fångar dammarna upp de stora mängder avrinningsvatten som uppstår snabbt och bromsar dess utflöde. Fördröjningstiden från inflöde till utflöde eliminerar eller minimerar effekterna av kraftiga regn och översvämningar.

Uppdämnings- och fördröjningsdammar fungerar också som reningsanläggningar för att avlägsna föroreningar och skräp. Eftersom uppdämnings- och fördröjningsdammarna utgör avrinningsområdet för ett visst område, fungerar de som en magnet för bland annat skräp. Skräp och avfall spolas ofta in i dessa områden efter kraftiga regn eller stormar. Plastpåsar och annat avfall kommer också in via dagvattenledningar som vanligtvis mynnar ut i en uppdämnings- eller fördröjningsdamm. Skräpet kan göra dammen ful och skada fiskarna eller andra organismer i uppdämningsdammen.

Uppdämnings- och fördröjningsdammar fångar även upp andra föroreningar från avrinningen, såsom petroleumprodukter från vägar, gödningsmedel från gräsmattor och åkrar, sediment, bakterier, suspenderade partiklar och metaller. Dessa föroreningar kan ha negativa effekter på den övergripande vattenkvaliteten, till exempel vad gäller pH-värde, grumlighet, näringsämnen och hårdhet. Uppdämnings- och fördröjningsdammarna samlar upp föroreningarna i avrinningen och låter dem sedimentera ur vattnet samt brytas ned genom biologiska processer.

När föroreningarna hamnar i dammen under ett regnväder bromsar dammen vattenflödet, vilket gör att de tyngre föroreningarna – såsom suspenderade partiklar, sediment och metaller – kan sedimentera ur vattenmassan och lägga sig i bottensedimenten. Detta förbättrar avsevärt vattnets totala klarhet och minskar grumligheten. Andra föroreningar, såsom gödningsmedel, utnyttjas för att främja vattenväxternas tillväxt. Många av dessa näringsämnen tas upp ur vattnet och används för växternas tillväxt. Bakterier kan också hanteras inom dammens biologiska processer. Genom att hålla kvar vattnet från avrinningen och låta föroreningarna sedimentera eller brytas ned blir vattnet som sedan återförs till marken eller till närliggande vattendrag, våtmarker etc. av betydligt bättre kvalitet.