Sötvattensfiskar delas vanligtvis in i tre kategorier: kallvattensfiskar, varmvattensfiskar och ljumvattensfiskar. Det är viktigt att välja den fiskart som trivs bäst i just din typ av damm och i ditt geografiska område. Den viktigaste begränsande faktorn när det gäller temperaturen är syrehalten i vattnet. Kallt vatten kan innehålla mer syre än varmt vatten. Kallvattensarter kräver högre syrehalter, vilket ofta är förknippat med lägre vattentemperaturer.

Kallvattensfiskar
Som namnet antyder är detta arter som behöver kallt vatten för att överleva. Öring är den vanligaste kallvattensarten som används i dammar. Öringdammar förekommer endast i de norra delarna av landet eller i högt belägna områden där lufttemperaturen möjliggör kallare vatten. Kallvattensarter växer vanligtvis bäst i vatten med temperaturer mellan 50 och 60 grader Fahrenheit. Det är också viktigt att dammarna har tillräckligt djup för att upprätthålla områden med kallt vatten. Den lägsta syrenivån för dessa arter är vanligtvis 5 PPM. När nivåerna sjunker till 2–3 PPM är det dödligt för kallvattensarter. Ju större den enskilda fisken är, desto högre måste syrenivåerna vara för att den ska kunna överleva.

Varmvattensfiskar
De fiskar som trivs i varmt vatten är de som de flesta dammägare vanligtvis tänker på. Det handlar om storäppad abborre, havskatt, blågäl eller solfisk och crappie. Dessa fiskar är i regel tåliga i större delen av USA och kan överleva vintrarna i norr. De växer bäst när vattentemperaturen ligger runt 80 grader och kräver syrenivåer på 2–3 PPM. Nivåer på 0,5–1 PPM är dödliga för varmvattensarter.

Kallvattensfiskar
Den tredje gruppen betraktas som kallvattensarter. De vanligaste arterna i dammar är gös, muskellunge, gädda och gulabborre. Dessa fiskar ligger mellan de två andra grupperna och tål varmare vattenförhållanden än öring, men klarar inte den extrema värmen som varmvattensarterna gör. Dessa arter förekommer vanligtvis endast i de norra och mellersta delarna av landet. De växer bäst när vattentemperaturen ligger mellan 60 och 70. De kräver minst 4 PPM syre, och nivåer på omkring 2 PPM eller lägre anses vara dödliga.

Att välja fiskar till din damm
Eftersom de erbjuder störst mångsidighet är varmvattensfiskarter de absolut vanligaste arterna som sätts ut i dammar. De flesta dammar fungerar bra med en kombination av varmvattensfoderfiskar och rovfiskar. Om du bor i den övre delen av Mellanvästern eller i de norra delarna av landet kan du kanske även inkludera några kallvattensarter i din dammblandning. Gädda och gulabborre är de vanligaste, följda av gös i vissa fall.

Öring och andra kallvattensarter är egentligen bara lämpliga i dammar längst upp i norr eller i dammar med betydande naturliga källor eller genomströmning. Även djupare dammar kan eventuellt hysa kallvattensarter.

Återigen rekommenderas det att du pratar med en lokal sjöförvaltare, en DNR-tjänsteman eller en rådgivare från Extension för att utarbeta en plan för vilka arter som passar i just din damm.

Nedan visas ett diagram som illustrerar den typiska förbrukningen av löst syre hos olika fiskgrupper. Siffrorna anges i pund syre per 100 pund fisk och timme. Ju kallare vattnet är, desto mer syre kan det hålla. Luftning är viktigt, men om vattnet är för varmt kommer det ändå inte att kunna upprätthålla livet för kallvattensarter.

Vuxna i kallt vatten 0,02
Ungfiskar från kallt vatten 0,03
Vuxna i kallt vatten 0,025
Ungfiskar från kallt vatten 0,35
Varmvatten – vuxna 0,03
Ungfiskar i varmt vatten 0,05

På individnivå förbrukar större fiskar mer syre än mindre fiskar. Eftersom siffrorna ovan dock avser 100 pund fisk, finns det betydligt fler individer i en grupp med ungfiskar som väger 100 pund än i en grupp med vuxna fiskar. Därför är syreförbrukningen högre per grupp med ungfiskar än per grupp med vuxna fiskar.