Att upprätthålla en resthalt av fritt klor i era distributionssystem
Författat av Thom Tackman, certifierad vattenoperatör hos Kasco Marine
Har du någonsin känt lukten av klor i din vattenbehållare och/eller vid kundens kran? Ofta är vår första åtgärd vid klagomål på smak och lukt att testa vattnet för att mäta halten av fritt klor. I den här artikeln får du lära dig de vanligaste orsakerna till förhöjda klorhalter och hur man kan minska dem med aktiv blandning.
Undersökning av klorlukten
I mitten av 1970-talet, när jag arbetade i Illinois, fick jag lära mig att en halt av fritt klor på mellan 0,5 PPM och 1,0 PPM var tillräcklig och att man genom att hålla den fria klorhalten inom detta intervall kunde undvika klorluktklagomål från slutanvändarna. Men även om klorhalten höll sig inom dessa gränser ökade kundklagomålen ändå från slutet av maj och fortsatte ända fram till oktober.
År 1986 flyttade jag och min familj till Arizona, och jag började arbeta på ett nytt vattenreningsverk i Mesa med en kapacitet på 24 MGD. Strax efter att vi köpt ett hus 1987 anlade vi en pool på 12 000 gallon i trädgården. Vi var mycket stolta över att hålla poolen ren och upprätthålla den rekommenderade halten av fritt klor på 2,0 ppm. Det verkade dock som om klorlukten plötsligt uppstod efter att vår familj på fem personer hade tillbringat en dag i poolen. Efter att detta hade hänt flera gånger pratade jag med kemisten på vattenreningsverket och min gode vän Matthew Rexing, som sa till mig att om jag kände klorlukt vid poolen skulle jag bara tillsätta mer klor så skulle lukten försvinna.
Matt Rexing är expert på vattenkvalitet och en av de mest kunniga kemisterna jag någonsin har träffat. Så när Matt berättade för mig hur jag kunde minska klorlukten i min pool, följde jag hans råd. Och visst nog – att tillsätta en aning mer klor hjälpte till att få bort lukten. Men varför fungerade det i poolen? Och skulle klor kunna bidra till att minska kundernas klagomål på ”lukt” inom dricksvattenbranschen?
För att besvara den här frågan måste vi först ta reda på vad som orsakar klorlukt och vilka tecken som tyder på detta. Det visar sig att vi, genom att testa vattnet med avseende på både fritt och totalt restklor och genom att förstå vad testresultaten tyder på, kan bekräfta det som vår näsa redan säger oss.
Hur man mäter restklorhalten
När man mäter både halten av fritt och totalt klor bör det totala klorvärdet alltid vara lika med eller något högre än värdet för fritt klor. Om värdena för fritt och totalt klor ligger nära varandra tyder det vanligtvis på god vattenkvalitet. Dina mätresultat bör ligga någonstans mellan 0,5 PPM och 1,5 PPM i dricksvatten eller mellan 1,0 PPM och 3,0 PPM i poolvatten.
Om skillnaden mellan det totala restkloret och det fria restkloret är lika med eller större än hälften av det fria restkloret, kan lukten förekomma även om det finns ett mätbart fritt restklor. Om till exempel det totala restkloret uppgår till 1,5 ppm och det fria restkloret är 1,0 ppm eller mindre, är skillnaden 0,5 ppm eller större och klorlukten är med stor sannolikhet märkbar.
Vad är det då som orsakar skillnaderna mellan mätvärdena för fritt och totalt klor?
I en simbassäng är det antalet människor, solkräm, tiden man tillbringar i vattnet, öl som spillts från den flytande stolen och det enstaka pipet från barnet som bestämmer sig för att kissa i bassängen. I dricksvatten är det ammoniak-kväveföreningar från källvattnet (eller den biologiska aktiviteten som sker i biofilmen), järnbakterier som finns inuti distributionsrören och vattenlagringstankarna tillsammans med temperaturvariationerna på grund av skiktning. Vanligtvis när dagarna blir längre ökar omgivningstemperaturen i vattentanken på grund av direkt solljus på reservoarkonstruktionen, och detta bidrar direkt till den biologiska aktiviteten. Skiktbildning påverkar också vattnets ålder; ju äldre vattnet blir, desto lägre blir klorresthalten.
Aktiv blandning minskar klorresthalten
Under våren 2020 bekräftade en vattenförsörjningsansvarig i Indiana att installationen av en kraftfull aktiv blandare bidrog avsevärt till att minska skiktbildningen inuti en delvis nedgrävd betongbehållare för dricksvatten med en kapacitet på 2,2 MG. De insamlade fältuppgifterna visade att klorlukten försvann så snart vattentemperaturen och klorresthalten hade jämnats ut i hela behållaren.
Tester visar att en robust aktiv blandare faktiskt minskar den kombinerade resthalten, vilket i sin tur minskar skillnaderna mellan värdena för fritt och totalt klor. Kort sagt: när blandaren var avstängd ökade den kombinerade resthalten, vilket ledde till klorlukt. När blandaren var påslagen sjönk den kombinerade resthalten, vilket ledde till att den märkbara klorlukten minskade. Håll utkik efter den slutgiltiga versionen av studien som kommer inom kort.
Nästa gång du letar efter en lösning för att förbättra vattnets smak och lukt bör du överväga att installera en kostnadseffektiv Kasco CertiSafe™-blandare. Följ bara din näsa till vattenkvalitetsexperterna på Kasco Marine. Både du och dina kunder kommer att uppskatta det.
Om författaren
Thom Tackman har över 40 års branscherfarenhet inom underhållsverksamhet, processstyrning av vatten och avloppsvatten, vattenförsörjning och distribution samt drift av avloppsnät. Han har arbetat både som certifierad operatör ute på fältet och som lärare och utbildare på högskolenivå, med inriktning på förberedelse inför certifiering av vatten- och avloppsoperatörer, desinfektion samt lagstadgade krav.